I dagens Radio1 kör jag som sagt HURTMÅNDAG. Eller alla måndagar framöver ju.

Idag kommer PT-Fia och en kille som heter Micke Kazarnowicz, båda är experter på det här med träning och kost. Och tanken är att du ska fråga de, grejer genom att ringa in! 0200- 11 12 13 ringer du, idag mellan 15-16!

Exempel på frågor du kan ställa (om inspirationen tryter, det är ju ändå måndag):

* Hur blir man av med sig gymångest? (vågar inte gå på gym eftersom ”alla kommer tycka att man är så otränad, ful” osv…)

* Hur förbränner man bäst, genom vilken träning?

* Hur ofta ska man träna egentligen?

* Kan man käka LCHF om man är veggi?

* Varför har jag gått upp och inte ner när jag har tränat ett tag?

* Hur vinner man över sitt sockerberoende?

* Jag har inte råd att köpa kort på något anläggning, hur tränar jag gratis/väldigt billigt?

Jamen du ser, det finns MASSOR att snacka om här. Så våga lyft luren idag mellan 15-16 och slå 0200- 11 12 13! Det blir kul!

 

Jag äter äggröra med smält ost och bea till lurre. Börjar bli liiiiiite tjatigt med ägg nu men vad ska man göra när LCHF är så sjukt bra på andra sätt.

Som det här med magen. Innan var jag JÄMT gasig. Alltså JÄMT. Satt och smygfes var jag än gick, och när jag gick så kom det seriefisar utav bara helvete. Jag fes mig fram. Sedan jag började med LCHF så har magen varit hur lugn som helst. Detta är något av ett mirakel måste jag säga. Och då får jag ta det här med att allting smakar ägg nuförtiden.

 

Hurra!

På allmän begäran: Från och med imorn och varje måndag framöver så kör vi ”Hurtmåndag” i min livesända talkshow i Radio1!

Där kommer du som lyssnar kunna ställa vilka frågor du vill till en eller flera experter inom träning och kost, även till mig, trots brist på expertis men väger upp med massa egna erfarenheter och tankar ju.

Syftet är att få fler att komma igång, tro på att de kan må bättre (utan att det behöver kosta en miljard) och hur man gör för att hang in there när chipsen lockar och ångesten kommer.

Lyssna på HURTMÅNDAG i ”Cissi Wallin” i Radio1 från och med imorn mellan 15-16 vetja! (bor du i Stockholm lyssnar du via 101,9, annars på sajten, eller söker på appen Radio1 på Appstore).

Jag ska inte bli för emo. Men det här ”nya livet”, eller varför gör jag kaninöron förresten? Det ÄR ju ett nytt liv. Well, det känns så märkligt och overkligt emellanåt. Bara så ni ska förstå:

För bara några få år sedan var jag totalt rotlös. Jag levde ute, jag åt knappt och när jag väl åt så var det typ Big Toast från Seveneleven. Jag drack folköl istället för vatten. Jag hade massa vänner men ingen att prata med. Jag var en ganska vidrig människa. Det var totalt jävla kaos med typ allting. Jag såg ingen framtid.

Jag var en sån som inte särskilt många trodde det skulle ordna sig för. Jag var en sån man ogärna bjöd hem, om ni förstår vad jag menar.

Sen hände något. Jag träffade min stora kärlek. Det låter klyschigt, sjukt klyschigt, men utan honom… Ja. En människa kan faktiskt få en att förändra precis allt. I alla fall om det sammanfaller med en rad andra typ livsavgörande händelser.

Jag fick adhd-diagnos, gjorde slut med massa folk, flyttade, började jobba på riktigt. Nykter och sånt, det blev jag också. Det var innan allt det jag just nämnde. Det var skitsvårt. Men det gick. Jag klarade det utan Antabus.

När jag ser på mitt liv idag börjar jag nästan garva. Stabil karriär, sambo, fast bostad, tränar tre gånger i veckan, gör hårinpackningar…

Betala räkningar är jag fortfarande relativt sugig på men jag har folk som påminner mig. Jag äter bra också. Det har förändrat hur mycket som helst, det med.

Det är så kletigt att ”skryta” om att man klarat sig ur något, det är som att kokettera med att man är så jävla duktig. Men det får vara så. Jag fattar ju knappt själv hur jag gjorde, men nu är jag i alla fall här.

Det jag vill förbättra med min kropp genom träning och bra käk är främst att få bättre kondis och ja, må allmänt HUNDRA. Men såklart även det estetiska. Vill ha platt mage, mer synliga muskler, få bort trivselkilona främst runt mage och armar. MEN! När det kommer till låren är jag redan svinnöjd. Har alltid gillat ”juicy” lår och rövar. Tycker det är tusen gånger hetare med lite fläsk där än benighet. Tyvärr kommer ju dessa också bli smalare och mindre juicy desto mer jag tränar.

 

Sköna bloggaren Egoina lägger upp en bild på sina lår som ”går ihop” för att visa sina läsare att den här nya ”trenden” (?) med glipa mellan låren inte är något att eftersträva. Och nu har många av hennes läsare skickat henne bilder på sina ihopgående lår för att göra detsamma.

Är det här ett skämt eller? Att folk på allvar hakar på en ”trend” som går emot allt vad vettig anatomi heter.

På en frisk människa SKA alltså låren nudda varann, mer eller mindre beroende på hur vi är byggda. Men generellt: Ser man ut såhär som kvinna så har man en ätstörning:

Det är som när Calle Schulman skrev en krönika i Solo om att han som yngre på allvar fick för sig att kroppshår på tjejer var onormalt. Att silkeslent var normalläget. Sjuka värld, jag orkar inte mer snart.

Stek champinjoner i JÄTTEMYCKET smör. Det ska kännas lite vidrigt nästan, så mycket smör ska du ha

Kläck i fyra ägg och häll i en skvätt grädde

Rör om

Salta med örtsalt eller vanligt

Riv på jävla massa ost

Stek en stund som en pannkaka, häll sedan över på tallrik, salta lite till

Klicka på stenbitsrom

Drick med ett stort glas röd mjölk

GÖTT!

 

Till er som har koll:

Hur viktigt är det egentligen att stretcha efter man har tränat? Vissa säger att det är döviktigt för att musklerna inte ska ”bli korta” medan andra säger att det mest är en ”myt” att stretching skulle ha någon märkbar effekt.

Hur ÄR det egentligen?

Du känner i hela kroppen att det är dags att börja träna, antingen genom att köpa ett gymkort eller börja cykla fram och tillbaka till jobb/skola och äta bättre… Inga chipspåsar tre gånger i veckan, bli av med det där sockerberoendet på riktigt. Men det som bromsar är random gnällig och ömkande vän som vill fortsätta hålla kvar dig i träsket. Igenkänning?

Folk har nämligen en tendens att inte vilja leva i stor eller liten misär ensamma. När jag drack för mycket (idag är jag nykter sedan 2008, det bästa jag gjort i hela mitt liv, för att få tillbaka det som kallas liv) var det skitmånga som försökte avdramatisera mina problem. ”Men det där är ju inte så farligt, jag dricker ju också öl typ… Varannan dag.”. Och deras ångest blev min. Som att jag inte redan hade nog med min egen. Men, ja, vi människor och våra rädslor alltså.

Det är ju inte samma sak att vara alkis som att inte träna och/eller käka dåligt. Men det är jämförbart när det kommer till omgivningens patetiska försök att få en att ”stanna kvar” med dem. Må dåligt tillsammans. Göra grej av man minsann är ”som man är”. Det är ju så mycket lättare att förakta och gömma sig bakom meningslösa och lama ursäkter än att faktiskt ta tag i sin skit.

Jag vill ge ett radikalt men trots allt fungerande tips: Dumpa de ”vännerna”. De är ändå inget att ha. I alla fall inte om de systematiskt försöker hindra dig, lägger syrliga kommentarer kring att du vill må bättre och förändra ditt leverne.

De kommer bara äta upp dig mer desto mer ni umgås. Det kommer bara göra ont, tillslut gör det så ont att man blir fylld av hat. Vi vet det så väl men ändå har vi så svårt att leva därefter. Man ska inte släppa in folk som sabbar för en i sitt liv. Man ska hålla dem på avstånd. Ska det vara så svårt? Jag vet inte, tydligen är man dumsnäll när det kommer till folk man av någon anledning en gång i tiden började kalla vänner.

Stoppa samlagen! Jag ska UT ikväll. Ni vet, dansa, hänga, dricka drinks, skita i träning och dieter. Ses i ”dimman”!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.